Publicerad 2013-12-25 09:37:04 i Allmänt
Nu var de länge sen vi skrev här. Det är fullt upp på dagarna och flera dagar har vi inte haft tillgång till fritt wi-fi. Men nu är vi i Nelson och har internet. Sedan vi skrev sist har vi tagit oss norrut längs västkusten. Tyvärr bjöds det inte alltid på bra väder. Detta tillsammans med att glaciären vid Franz Joseph hade dragit sig tillbaka några hundra meter undrr de senaste 5 åren gjorde den turen till en liten besvikelse.Men redan dagen efter bjöd västkusten till igen på strålande sol och en fantastisk solnedgång vid punakaiki och pancake rocks. Västkusten har dock bjudit på en hel del vackra stränder med tyvärr allt för kallt vatten och alldeles för höga vågor. Den i min åsikt roligaste händelsen sen vi skrev sist skedde på just en sådan strand, kanske den som hade de största vågorna att bjuda på. Jag och Moa satt på en torr sten på ett, enligt oss, tryckt avstånd från vågorna och fascinerades av hur stora de var. Stenen var dock inte torr så länge, inte Moa heller. Plötsligt kommer en våg större än alla de tidigare. Den var säkert tre meter när den slog in på stranden och jag inser ganska snart att vattnet rör sig oroande fort mot vår sten. Jag reser mig och tar några smidiga steg bakåt upp på stranden. Moa reser sig och fryser, den kanske osmidigaste reaktionen man kan frambringa när det gäller att hantera faror. Vattnet kommer närmare och närmare stenen och Moa står kvar. Vattnet slår i stenen och Moa står kvar. Bråkdelen av en sekund efter att vattnet har passerat stenen och Moss skor reagerar Moa med att göra ett jämfotahopp för att försöka undvika vattnet som redan blött ner hennes skor. Detta resulterar dock i att hon blir än mer blöt då vattnet skvätter upp både av hoppet och i landningen. Som tur är lyckades hon hålla balansen i landningen, hur det hade slutat annars får ingen veta. Det hade dock kunnat bli en än roligare historia. Sedan dess har Moa blivit blöt av vågor ännu en gång, men de berodde mer på att hon inte hade något val än att hoppa ner i vattnet när vi skulle av båttaxin i Abel Tasman.Julen firade vi i Kaiteriteri i närheten av abel tasman. De var första gången vi bodde på camping här i NZ. Tyvärr så innehöll de tre köken på campingen totalt två kastruller, en skärbräda, tre plastmuggar, 12 moderna spishällar, och 18 diskhoar. Man kan ju tycka att de skulle kunna omfördelat köksbudgeten lite och satsat på inköp av stekpannor, knivar, vispar och lite andra köksredskap och minskat antalet spishällar. Men vem vet, de kanske fick en bra mängdrabatt på hällarna som de inte kunde motstå. Jag berättar detta för er eftersom att vår inköpta julaftonsmiddag inte gick att tillaga utan det fick bli en påse macaroni cheese och vatten. Som tur är bor vi ikväll på ett hostel med betydligt högre standard på köket, undantaget spishällarna, så snart får vi njuta av vår köttbit och klyftpotatis med jordgubbar och grädde till efterrätt.Vi jar naturligtvis sett mycket mer under de senaste dagarna men de får vänta till senare. Imorgon åker vi över till nordön för att fortsätta vårt äventyr där.Angående det där med stenen och Moas blöta gympaskor går meningarna isär lite på om man frågar mig eller Moa. Hon hävdar bestämt att hon aldrig hade för avsikt att flytta på sig eftersom hon inte trodde att vattnet skulle nå fram.Trevlig Juldag på er där hemma.