Publicerad 2013-12-15 09:12:05 i Allmänt
Kryssningen på Doubtful sounds var väldigt trevlig, det var vackert även om vi båda två tycker att vi har sett vackrare saker här på Nya Zeeland. Det bästa och även sämsta med kryssningen var maten! Det var det bästa eftersom vi först serverades muffins, sen soppa efter att vi paddlat havskajak och sedan var det middagsbuffe som följdes av efterrättsbuffe, allt var supergott! Det som gjorde att det var jobbigt var dock att vi åt så att vi nästan sprack kändes det som.Under kryssningen såg vi några pingviner, massvis med sälar och även en albatross vid två tillfällen, det var mäktigt att se så stora fåglar flyga!Efter kryssningrn körde vi till Queenstown där vi spenderade två nätter. Där har vi gjort forsränning vilket var väldigt roligt, det var större forsar än det var i Kroatien när vi testade på det där. Vi var nog totalt fem båtar och vår båt var den enda som inte välte, det berodde mest på att vi hade den mest erfarna guiden, kändes ungefär som han vuxit upp i forsen. Han hade guidat typ 30 år, alla andra guider körde hela kittet med våtdräkt och allt. Vår guide körde t-shirt, surf-shorts och teva sandaler, vattnet var väl så där 10-12 grader. Så fort vi kom ut på lite lugnare vatten så gled vi förbi alla andra båtar eftersom han alltid såg till att vi låg i det vatten som strömmade snabbast. Och dålig engelska snackade han med, sa inte mycket i onödan. hann även testa på Luge som är som små pulkor med hjul som man körde ner för en 800 meter lång bana, väldigt roligt! Tyvärr hade jag inte någon chans mot Emil men det berodde mest på att han körde som en galning. Vi åt även hamburgare ifrån en restaurang som heter Fergburger, det var nog de godaste hamburgarna som vi ätit.Idag har vi åkt till Wanaka och här har vi tänkt ägna oss åt lite vandring men det beror lite på vädret imorn, tyvärr verkar det bli regn på eftermiddagen iaf. På vägen hit stannade vi till på ett ställe där Emil testade på citat "en grej som mormor och farmor inte behöver veta om att jag testat". Han lever fortfarande, kanske lite mer till och med än han gjorde innan han valde att hoppa från en bro 43 meter ovanför vattenytan med en gummicord runt fötterna. Tyvärr blev det inte så att huvudet hamnade under vattnet vilket var meningen. De måste hinna beta av sjukt många hoppare per år där, jag var nummer 43 på dagen och då hade det inte hunnit blivit lunch än.