Publicerad 2013-12-25 09:37:04 i Allmänt
Nu var de länge sen vi skrev här. Det är fullt upp på dagarna och flera dagar har vi inte haft tillgång till fritt wi-fi. Men nu är vi i Nelson och har internet. Sedan vi skrev sist har vi tagit oss norrut längs västkusten. Tyvärr bjöds det inte alltid på bra väder. Detta tillsammans med att glaciären vid Franz Joseph hade dragit sig tillbaka några hundra meter undrr de senaste 5 åren gjorde den turen till en liten besvikelse.Men redan dagen efter bjöd västkusten till igen på strålande sol och en fantastisk solnedgång vid punakaiki och pancake rocks. Västkusten har dock bjudit på en hel del vackra stränder med tyvärr allt för kallt vatten och alldeles för höga vågor. Den i min åsikt roligaste händelsen sen vi skrev sist skedde på just en sådan strand, kanske den som hade de största vågorna att bjuda på. Jag och Moa satt på en torr sten på ett, enligt oss, tryckt avstånd från vågorna och fascinerades av hur stora de var. Stenen var dock inte torr så länge, inte Moa heller. Plötsligt kommer en våg större än alla de tidigare. Den var säkert tre meter när den slog in på stranden och jag inser ganska snart att vattnet rör sig oroande fort mot vår sten. Jag reser mig och tar några smidiga steg bakåt upp på stranden. Moa reser sig och fryser, den kanske osmidigaste reaktionen man kan frambringa när det gäller att hantera faror. Vattnet kommer närmare och närmare stenen och Moa står kvar. Vattnet slår i stenen och Moa står kvar. Bråkdelen av en sekund efter att vattnet har passerat stenen och Moss skor reagerar Moa med att göra ett jämfotahopp för att försöka undvika vattnet som redan blött ner hennes skor. Detta resulterar dock i att hon blir än mer blöt då vattnet skvätter upp både av hoppet och i landningen. Som tur är lyckades hon hålla balansen i landningen, hur det hade slutat annars får ingen veta. Det hade dock kunnat bli en än roligare historia. Sedan dess har Moa blivit blöt av vågor ännu en gång, men de berodde mer på att hon inte hade något val än att hoppa ner i vattnet när vi skulle av båttaxin i Abel Tasman.Julen firade vi i Kaiteriteri i närheten av abel tasman. De var första gången vi bodde på camping här i NZ. Tyvärr så innehöll de tre köken på campingen totalt två kastruller, en skärbräda, tre plastmuggar, 12 moderna spishällar, och 18 diskhoar. Man kan ju tycka att de skulle kunna omfördelat köksbudgeten lite och satsat på inköp av stekpannor, knivar, vispar och lite andra köksredskap och minskat antalet spishällar. Men vem vet, de kanske fick en bra mängdrabatt på hällarna som de inte kunde motstå. Jag berättar detta för er eftersom att vår inköpta julaftonsmiddag inte gick att tillaga utan det fick bli en påse macaroni cheese och vatten. Som tur är bor vi ikväll på ett hostel med betydligt högre standard på köket, undantaget spishällarna, så snart får vi njuta av vår köttbit och klyftpotatis med jordgubbar och grädde till efterrätt.Vi jar naturligtvis sett mycket mer under de senaste dagarna men de får vänta till senare. Imorgon åker vi över till nordön för att fortsätta vårt äventyr där.Angående det där med stenen och Moas blöta gympaskor går meningarna isär lite på om man frågar mig eller Moa. Hon hävdar bestämt att hon aldrig hade för avsikt att flytta på sig eftersom hon inte trodde att vattnet skulle nå fram.Trevlig Juldag på er där hemma.
Publicerad 2013-12-17 08:43:01 i Allmänt
Ja idag har vi då hamnat i Franz Josef, en liten by där det inte finns särskilt mycket. Ligger en glaciär här som vi hade tänkt vandra lite mot imorgon innan vi rör oss vidare norrut. Idag har vi kommit fram till att vi har kört över 250 mil, därmed är vår gissning på att vi skulle köra 300 mil totalt väldigt fel och bensinkostnaderna blir en aning högre ön vi räknat med.. som tur är går det ihop ändå! Av alla de mil vi kört så har nog Emil kört max 10 av dom, men att läsa karta och sitta och åka måste vara väldigt uttröttande för han sover då väldigt mycket i bilen! På förmiddagen var vi på puzzle world i Wanaka, där hade de en stor utomhuslabyrint och fem rum med olika slags illusioner i. Intressant att se, Emil har varit åksjuk iprincip halva dagen efter att ha varit i ett rum där golvet lutade väldigt mycket. Annars har vi mest åkt bil idag, gjort några stopp på vägem för att kika på lite olika saker bara.Här kommer det först lite bilder iftån turen till Rob Roy glacier igår:
Emil med en av alla varningsskyltarna.
Emil hoppar över det första vadstället.Tyvärr har wifit blivit väldigt segt nu så jag lyckas inte lägga ut fler bilder nu, ska försöka göra det senare istället.
Publicerad 2013-12-16 11:14:01 i Allmänt
Ja happ då var de dags för ett nytt inlägg. Vi är fortfarande i Wanaka och även här spelas Avicis 'Hey brother' på radion bara så att ni vet. Men de var bara ett sidospår. Igår läste jag ut den tredje boken av de fyra vi har med oss så nu har jag fått börja lösa sudoko medan jag väntar på att Moa ska bli färdig med den sista boken. En man som heter Ove var överraskande bra, lite hastigt slut men bra. Rekommenderas för alla som inte tror att valet av bil kan spegla känslorna hos en karl, och för alla som tycker att rätt ska vara rätt.Så idag drog vi på en utflykt till Mt Aspiring och jag har lärt mig ett nytt ord på engelska, ford. Inte att det är ett bilmärke, en amerikansk skådespelare som slog igenom i star wars eller USAs 38:de president. Nej, en ford är ett ställe där det inte riktigt möjligt att bygga en väg eftersom så fort det regnar eller smälter snö så skärs vägen av mer eller mindre och det blir en bäck. Inte optimalt för vår lilla yaris. Efter att åkt fyra mil ut i ingenstans så kommer en varningsskylt som varnar för ford. Även en bil står parkerad på sidan av vägen. Vi kör fram och ser att det rinner en bäck över vägen. Efter lite tvekande kommer en minibuss med asiater som även de parkerar på sidan och börjar fundera på om de är möjligt att ta sig över. Mycket snart står ett gäng bilar med tillhörande turister och funderar på om det går att ta sig vidare. Jaja, de var mest turisterna som funderade, bilarna stod mest still och såg tveksamma ut. Tillslut kom en local och körde över, sen kom några fler bilar och körde. Vi funderade ett tag till och kollade vad som stog i försäkringspapperna för bilen. Kunde inte hitta nåt om fords, så vi körde vi med. Precis efter vi kommer upp ur vattnet börjar det tjuta och en varningslampa tänds. Moa och jag blir livrädd, ojoj, det här var kanske inte en kanonidé trots allt. Vi tittar på varann och sen på instrumentpanelen och inser att upphovet till tjutandet i bilen bara berorr på att jag mitt i allt inte spänt fast mitt säkerhetsbälte. Pjuh. Vi klarade första. På varningsskylten stod att det bara var nio stycken, så vi hade bara åtta kvar att passera. Dessutom stod det något om att vid kraftigt regnfall kunde vägen 'blow out' och man blev fast där innanför. Nu låg vi i en klunga med bilar och passerade några mindre fords innan vi kom till en ganska stor. Bilarna framför kör, men de har betydligt högre markfrigång än vår yaris. Vi stannar och börja fundera, strax står ett gäng turister utan skor som går kring i forden och kollar hur djup det är och står och måttar mot hur hög frigång bilen har, några börjar flytta på de största stenarna som låg i bäcken. Måste sett roligt ut för alla kor som gick där på sidan, eller så kanske de bara är less på alla turister som stannar och tvekar. Tillslut kommer även minibussen med asiater, de måttar lite, lastar ur bussen på folk innan de tar fart och kör, efter dem kör en husbil, och efter ett tag vågar även vi oss över. Vi kom över den med och kör en bit till och får syn på parkeringen till nationalparken dit vi är på väg. De var bara de att de flesta hade valt att parkera hundra meter innan parkeringen då den sista forden var lite för djup för oss med små hyrbilar. Det blev att traska sista biten innan vi kunde börja på vandringen längs roy rob track, kan ha varit rob roy track också. Den aningen bökiga bilturen belönades med fantastiska vyer längs den 10km långa vandringen. Men vi fick tyvärr inte se någon Kea, världens enda bergspapegoja och även en av världens smartaste fåglar. Sen var det tillbaka till bilen och över alla fords igen, denna gång hade vi större självförtroende och lyckades ta oss igenom alla utan några problem. Det som var tänkt som en halvdagsutflykt blev till en heldag. Som tur är, kanske, vet vi fortfarande inte hur djupt vatten vår lilla Toyota kan ta sig igenom. När borde man börja oroa sig? Kommentera gärna om ni vet hur djupt vatten man kan köra i. Sen får man ju räkna med att de kan vara lite strömt och att de kan sticka upp lite stenar här och var.Roligast idag var minibussen med asiater som valde att vända om vid sista forden och köra hem igen istället för att ta av sig skorna och traska över den. I övrigt är allt bra med oss! Imorgon drar vi mot västkusten, vi vet inte riktigt vart eller hur långt det blir i bil imorgon. Blir det bra väder stannar vi till i haast pass och går nån track där. Nu spelas last christmas på radion, någon speciell julkänsla har vi dock inte när vi går och lägger oss på andra sidan jorden den 16 december 2013.
Publicerad 2013-12-15 09:12:05 i Allmänt
Kryssningen på Doubtful sounds var väldigt trevlig, det var vackert även om vi båda två tycker att vi har sett vackrare saker här på Nya Zeeland. Det bästa och även sämsta med kryssningen var maten! Det var det bästa eftersom vi först serverades muffins, sen soppa efter att vi paddlat havskajak och sedan var det middagsbuffe som följdes av efterrättsbuffe, allt var supergott! Det som gjorde att det var jobbigt var dock att vi åt så att vi nästan sprack kändes det som.Under kryssningen såg vi några pingviner, massvis med sälar och även en albatross vid två tillfällen, det var mäktigt att se så stora fåglar flyga!Efter kryssningrn körde vi till Queenstown där vi spenderade två nätter. Där har vi gjort forsränning vilket var väldigt roligt, det var större forsar än det var i Kroatien när vi testade på det där. Vi var nog totalt fem båtar och vår båt var den enda som inte välte, det berodde mest på att vi hade den mest erfarna guiden, kändes ungefär som han vuxit upp i forsen. Han hade guidat typ 30 år, alla andra guider körde hela kittet med våtdräkt och allt. Vår guide körde t-shirt, surf-shorts och teva sandaler, vattnet var väl så där 10-12 grader. Så fort vi kom ut på lite lugnare vatten så gled vi förbi alla andra båtar eftersom han alltid såg till att vi låg i det vatten som strömmade snabbast. Och dålig engelska snackade han med, sa inte mycket i onödan. hann även testa på Luge som är som små pulkor med hjul som man körde ner för en 800 meter lång bana, väldigt roligt! Tyvärr hade jag inte någon chans mot Emil men det berodde mest på att han körde som en galning. Vi åt även hamburgare ifrån en restaurang som heter Fergburger, det var nog de godaste hamburgarna som vi ätit.Idag har vi åkt till Wanaka och här har vi tänkt ägna oss åt lite vandring men det beror lite på vädret imorn, tyvärr verkar det bli regn på eftermiddagen iaf. På vägen hit stannade vi till på ett ställe där Emil testade på citat "en grej som mormor och farmor inte behöver veta om att jag testat". Han lever fortfarande, kanske lite mer till och med än han gjorde innan han valde att hoppa från en bro 43 meter ovanför vattenytan med en gummicord runt fötterna. Tyvärr blev det inte så att huvudet hamnade under vattnet vilket var meningen. De måste hinna beta av sjukt många hoppare per år där, jag var nummer 43 på dagen och då hade det inte hunnit blivit lunch än.
Publicerad 2013-12-11 09:40:42 i Allmänt
Då var det dags igen. Jag vet inte riktigt vad Moa skrev i förra inlägget, men det skrevs ju i Invercargill så jag fortsätter väl därifrån. Invercargill var en ganska tråkig stad, vi gick snabbt igenom det museum som fanns och lärde oss lite om plattektonik och hur nya öar bildas. Sen blev det ett kort besök i den botaniska ochh zoologiska trädgården. Sen blev jag less och ville börja åka norrut. Först var vi tvugna att bunkra upp lite mat och fylla på bensinen. Vinhar insett att vi kommer att spränga vår bensin budget rejält, vägarna är krokigare än vi räknat med. Maten under en normal dag beståt av rostat bröd och ägg till frukost, nudlar till lunch och till middagen serveras pasta med tillbehör. Däremellan fyller vi på med riskakor, frukt och russin. Häromdagen i Dunedin bröt jag ihop för att jag var så less på nudlar, så vi införskaffade en kylbag så vi iaf kan få en macka med smör på till lunch utöver nudlarna. Även bekvämt då vi kan handla på hos lite pålägg och annan lyx i större städer man passerar. Sen så äter vi direkt ur kastrullen till gasköket när vi gör lunch och eftersom jag tycker att nudlarna är för varma så får Moa börja äta, och jag misstänker att hon äter mer än hälften av det...Jaja, åter till resan norrut. Vi har tagit oss till Te Anau nu, ett mycket litet ställe men mycket turister. Det man gör här är att man antingen åker till Milford sounds, Doubtful sounds eller går någon av de tre grest walks som startar i närheten. Vi kommer inte gp någon av dem då man måste boka i boende i förväg och de var fullt när vi kollade hemma i juli, så de gälle vaea ute i god tid. De släpper bara in ett visst antal vandrare på lederna per dag.Däremot kommer vi göra både Doubtful sound och Milford sound. Eller vi har redan gjort Milford. Och det bjöd på typiskt Milford-väder, regn. Inte så konstigt då det regnar 6800mm och över 200 dagar om året. Även fast de heter sounds så är det en fjord, eller som de stavar det, fiord. Efter att åkt de 12 mil bil dit hoppade vi på en mindre färja som tog oss på en två timmar lång guidad tur runt fjorden. Häftigt med alla vattenfall på sidorna och de branta bergväggarna. Många ser små ut i kontrast till bergen som reser sig upp på sidorna. Några upp till 1600 meter. Efter turen var det 12 mil hem igen. Imorgon bär det av till Doubtful sounds, som döpt efter att dess upptäckare James Cook ska ha varit tveksam till om vinden var stark nog för att föra dem ut ur fjorden igen. Han seglade aldrig in. Vi ska också ut och åka båt där, ett helt dygn. Och snordyrt är det. Men det är inte alls lika mycket turister där som i Milford och sen ingår allt under hela dygnet, mat, guide, sängplats och kajaker. Förhoppningsvis får vi se lite mer djur än i Milford också. Efter det drar vi vidare till Queenstown.här kommer bilder ifrån Mount Cook:
Lite olika bilder på väg till Te Anau:
Här ser man en liten pingvin. 
gammal tågstation i Dunedin. 
Rundtur på bryggeri. 
Milford Sound:
Publicerad 2013-12-09 11:41:22 i Allmänt
Nu var det ett tag sedan vi uppdaterade här, vi har inte haft internet på ett tag. Sist vi skrev var vi i Methven, sedan dess har vi besökt Lake Tekapo som är en väldigt blå glaciärsjö. Vid Lake Tekapo spenderade vi två nätter, första kvällen träffade vi Cameron från Australien som vi hade sällskap med när vi utforskade omgivningarna kring sjön nästkommande dag, På torsdag morgonen klev vi upo tidigt för att bege oss upp till Mount Cook eftersom prognosen visade att vädret skulle bli sämre undet torsdagrn ville vi hinns före det. Vi fick en fin dag i mount Cook där vi vandrade upp till en stuga som hetet Millers Hutt. Halvvägs upp dit var det trappor med totalt 2200 steg och andra halvan var svårare att gå, sista biten upp till stugan var det att gå i snö som gällde. Så även vi får lite snö i år även om vi har det betydligt varmare än hemma i Sverige. :) Efter mt Cook körde vi ner till kusten igen, vi stannade inte där uppe eftersom vädret börjat bli sämre, vi spenderade en natt i Oamaru följt av två nätter i Dunedin. Dunedin var en hemsk stad att köra bil i! Hittills är det där det varit mest trafik när vi kört plus att det är väldigt många väldigt branta gator där! Tydligen ligger världens brantaste gata där enligt en kille vi träffat på vandrarhemmet vi bor på nu, mycket förståeligt! Vi har sett och upplevt väldigt mycket, vi har gått väldigt många naturslingor, sett stora träd, pingviner, sälar, sjölejon, vattenfall, museum och väldigt mycket annat! Allting är bra med oss men just nu är det rätt trist vädet här, det regnar och är grått. Just nu befinner vi oss i Invercargill och ska antagligen åka ut till Doubtful sound torsdag-fredag, vi ska höra oss för om det på turistbyrån imorn. Emils största problem just nu är att han har en blåsa på läppen och mitt är att jag har massvis av bett kring fotlederna som vägrar sluta klia.
emil och vår bil utanför vandrarhemmet i Methven. 
på väg mot mount Sunday iftån methven. 
på väg ipp på mount sunday, det är inte ett högt berg, liknar mer en kulle i jämförelse med bergen som är runtomkring. 
Rocky som jag tror att Emil skrev om i förra inlägget. 
ett stort träd. 
lake Tekapo
emil och Cameron vid Lake Tekapo. 
Emils första dopp i Nya Zeeland blev i lake Tekapo, kallt!vi hade tyvärr inte lagt in några nyare bilder på surfplattan så det får komma senare.
Publicerad 2013-12-02 09:45:00 i Allmänt
Hajhå, idag har äventyret fortsatt här i Methven! Själva byn är inte mycket att skryta över. En störregata där de ligger nån pub, tre skiduthyrare och några ställen att bo på. Den ska även ha en av de bättre utbildningarna på NZ för att ta fallskärmscert. Men nu är planet på service så hopparna hade ledigt. En svensk kille som är här föe att ta cert hängde med hos på en biltur som vat både lite spännande och som bjöd på en del trekking med fantastiska vyer! Jag antar att vi kommee få en hel del av sånt här. Efter tre mil på asfalt och ytterligare tre på grusväg kom vi till Mt Sunday. Berget i sig är inte särskilt spektakulärt, kanske en 150 meter högt ovan platån de ligger på. Men vyn, ojoj, det är få ställen jag vart på som slår den. Ja, det Mt Sunday också är känt för är att man spelade in delar av sagan om ringen här. Efter det blev det in i bilen igen och tillbaka vägen vi kom från. In och titta på ett vattenfall, tillbaka till bilen, äta lunch och sedan vidare liftstationen på Mt Hutt. För att ni ska förstå vad mqn gör för att åka skidor här så måste vi ha lite bakgrundsinformation. Methven ligger väl på sisodär en 300 m.ö.h. på en stor slätt (norrländska mått). Mt Hutt är det närmsta berget Christchurch och sträcker sig 2200 m.ö.h. För att de ska finnas snö att åka utför på har man placerat liftstationen på 1500 m.ö.h. Det innebär att vill man åka skidor så måste man först ta sig upp längs en väg, på vissa ställen inte är bredare än en normal bil, 1200 höjdmeter på 12 km väg. Vår Yaris fick kämpa, mycket. Men tilldlut var vi framme och utsikten var igen, ojoj. Man såg långt ut i havet. Sen kastade vi lite snöbollar för att få vår del av vintern och påbörjade sedan resan utför. Vår Yaris fick kämpa igen. På vägen ner passade vi på att skaffa en ny kompis, rocky. En 25 ton tung sten som hade landat i ett vardagsrum under jordbävningen i Christchurch. Husägarrn hade sedan auktionerat ut den på nätet moch den såldes för en nätta 300.000 sek och fraktades upp till halvägs upp på Mt Hutt. Moa imponerade med bra körning på den ibland läskiga vägen. På kvällskvisten tog jag och Moa en sväng till bergen igen för att rasta mig. Blev 30min uppför innan de började dra in dimma och jag vände tillbaka. Moa tog en promenad på samma stig under tiden. Sen tog jag min vänstertrafiksoskuld på vägen hem. Jag lyckades också starta vindrutetorkaren några gånger men trots det överlevde vi färden (kanske en förutsättning för att jag ska klara skriva detta). Imorgon drar vi vidare mot lake Tekapo. Tanken var att sedan åka in mot Mt Cook under helgen men vädret ser ut att bli kasst så jag tror vi kommer styta bilen ut mot kusten igen. Dagens höjdpunkt för Moa var Mt Sunday och dagens lågpunkt var att de var läskigt när de small upp stora stenar under bilen. Tur att bilen är helförsäkrad =) God förmiddag Sverige och god natt NZ.
(Bilder kommer senare, ni kan ju alltid googla på ställena om ni intr orkar vänta och kolla gärna in vägen upp till Mt Hutt som mycket väl skulle vara värdig en avslutning på ett stort cykellopp om den vore asfalterad.)
Publicerad 2013-12-01 09:49:00 i Nya Zeeland
Vi har sedan någon dag varit på Nya Zeeland nu. Vi landade på torsdag mitt på dagen. Men själv hade jag inte sovit nåt på flyget så jag var helt i ofas med omvärlden. Blev middag på Burger King, spanade in en mac pac outlet och handla mat. Sen störta i säng i cellen som delades med Moa och sex andra. Var länge sedan jag sov så gott! Hostelet var fräscht och hade tidigare varit gammalt fängels5e. Christchurch var i princip en stor byggarbetsplats då man håller på att bygga upp staden efter jordbävningarna 2010/2011. Man har rivit nästan hela centrum och ska bygga upp det på nytt. Det köpcentrum som nu fanns utgjordes av containrar som man staplat lite huller om buller. Vi gjorde även en visit på canterbury museum som hade historiska utställningar, rekommenderas! Idag har vi plockat ut hyrbilen och tagit oss ifrån Christchurch. Bilen är mycket liten, endast min väska går in i bagaget, resten förvaras i baksätet. Vi har snabbt kommit in i våra roller när vi gör förflyttningar, för att hitta rätt är det jag som läser karta och för att ta oss fram så sköter Moa yresten. Bilen är automat så de har blivit en och annan tvärnit i början när Moa förväxlat broms med koppling och vindrutetorkaren (notera att de är så liten bil att endadt finns en) har startat lite då och då när vi ska svänga. Men hon gör det bra =) Idag började vi åka norrut till waikuku beach där vi njöt av att se på havet. Sedan tog vi av inåt i i landet och åkte längs inland scenic route. Vi har stannst till vid två gorges på vägen. Vi hade bestämt oss för att stanna i Methven inatt, ett riktigt paradis för de som älskar offpist åkning tydligen. Det är alltså jättelågsäsong just nu så vi hittade direkt boende här till ett bra pris och frukost ingår.! Lyx! Glad första advent på er där hemma =)
